Jag kommer dö i förtid

Ibland slår tanken mig, tanken som säger "Alla människor har ett bestämt antal hjärtslag som används, när de når slutsiffran är livet slut för dem".

Stämmer det så kommer jag dö i förtid. Jag går på högvarv, hjärtat slår ibland så fort att jag blir andfådd av att bara sitta ner. Det beror förmodligen på ångesten.

Jag känner mig så arg på mig själv, för jag är så svag och bräcklig. Och på grund av det är jag så otroligt patetisk. Jag tänker inte skriva vad jag gjorde idag, för jag skäms. Det är så otroligt patetiskt.

Jag är bara så otroligt rädd för saker. Yrar runt.

Känner jag inte kan skriva något givande idag. Är helt vilse med vad jag vill göra. Överväger nästen en flytt på 80 mil. Upp till Sundsvall. Har då nära till Näset också. Längtar tillbaka till Näset många gånger. Minns alla tårar, svett och blodskvätt. Jag kämpade så otroligt mycket.
När jag lämnade stället var jag en gladare människa. Kanske är det ett ställe där jag kan finna mig själv?

Eller kan jag det härnere också? Eller är jag för rädd?

Jag vet inte...