Pia

Jag kan inte riktigt sova, ingen sovmorgon i helgen och ingen tid för powernap. Trodde garanterat att jag kunde sova tidigt och sova ut. Men nä jag vaknar nästan 45 minuter för tidigt i tron om att ha försovit sig.

Börjar undra om jag har sömnproblem... Är pisstrött hela tiden men ändå lyckas jag inte riktigt sova.

Ibland pga grubbleri men inte alltid, andra gånger kan jag inte sova ordentligt.


Tittade på bilder från i somras och i våras. Tänkte på allt jag (och Morgan) gjorde. Börjar sakna sommaren något otroligt, vi hade så roligt och jag mådde bra på riktigt för första gången i hela mitt liv.
I dagens mörker känns det som de känslorna som jag hade i somras är på väg att tyna bort helt. Känslan av att gå på stranden, känna den varma blåsten och se hur havet rör sig. Doften av havet. Våra stunder i havet.
Det var bara en av de många minnen jag skaffat mig från i somras. Jag saknar sommaren. Jag saknar vintern.
Saknar den stunden jag och Morgan, även om vi då bara var vänner, lekte i snön, kastade snöbollar på varandra, skrattade, stötte till grangrenar så snön bara forsade ner på den andre. Han var ljuset i mitt mörker den tiden.

Jag saknar känslan av hur snön gnisslar under fötterna, galopp i snön, den bitande kylan som ger en härlig känsla.

Det känns som allt fattas. Mitt liv inte riktigt är utfyllt.

Jag kan ställa mig frågor: Kommer jag någonsin göra det? Och det? Och det?
Om svaret är ja, när i så fall?



Fick skriva det här inlägget snabbt, bara för att få ut det jag hade igår. Internet fungerade inte och jag blev bara knäpp.
Nu måste jag springa ut o köra till jobbet.