Midsommarhelgen brukar minst sagt vara rörig, mycket oroligheter. Kan alkohol vara en bidragande orsak? Säkert.
Jag var dock spiknykter och lärde mig att man aldrig ska köpa alkoholfritt vin på ICA, fy satan, smakade ju kall bearnaisesås. Cola Zero var vad jag drack. Jag var nykter mest av den anledningen att jag jobbade hela helgen, ska man upp kl 4 har man inte råd att dricka kvällen innan.
Såg på facebook att det var flera som skrev att de skulle bli asfulla eller att man SKA vara full på midsommar. Sen även i verkligheten fick jag bekräftat att vissa faktiskt dricker enbart för att bli full. Varför är fylla så roligt? Salongsberusning är roligt men fylla är inte vidare roligt. Det tycker inte ens jag trots att jag på senaste festen blev sketafull. Jag uppförde mig men jag minns ingenting, hela jävla kvällen försvann och jag minns ingenting. Folk sa att jag var sjukt rolig men jag minns ingenting och det är jävligt tråkigt. Sen jag blev mer aktiv med träning och åt mer rätt har det blivit mindre alkohol för mig och det trivs jag med alldeles utmärkt.
Vi tog en liten promenad i stan på midsommarafton och såg många fulla ungdomar, en och annan stod och kväljde. Jag som tycker det är väldigt obehagligt med spya ville inte ens vara där längre, de flesta såg ut o faktiskt tänka spy på asfalten, mitt på gångvägen. Det gör mig så arg, det är totalt respektlöst mot andra människor.
Varför ska man supa så man blir full och får minnesluckor och spyr som en gris, vad får man ut av det? Dagen efter skryter man om att det inte var så farligt alls. Jag blir bara äcklad och förfärad av hur folk tänker. Kan inte man ta sitt ansvar och dricka lagom? Man får göra misstag men man får ta och lära sig av dem. Inte inför varje gång tänka "Nu jävlar i mig ska vi supa!!!!". Det äcklar mig. Även om Jag själv gjort det så kommer jag inte göra om det.
Vi åkte med ett par vänner hem från stan också, det blev flera stopp på vägen på grund av att fyllot skulle spy. Jag satt i bilen med paniksångest, hade det varit jag som kört hade jag vägrat hen skjuts hem. Detsamma gäller även min sambo. Oavsett vem så känner jag inte längre empati för någon som själv orsakat det tillståndet att inte klara sig själv. Och hade det varit jag hade jag inte velat att någon tar hand om mig heller.
När jag körde i lördags morgon så regnade det, det enda jag tänkte var att det var skönt att åtminstone himlen tänkte på att städa upp spyorna. Stan var helt öde kl 6 på morgonen, mycket flaskor överallt och det luktade till och med urin på vissa ställen. Sopor låg utspritt överallt, vissa papperskorgar hade välts. Fiskmåsarna hade en liten fest på resterna av fyllemat som slängts runt i stan.
Jag var glad att inte vara den som bidragit till detta och tyckte synd om dem som får städa upp.
När ni dricker alkohol, tänk på era medmänniskor. Drick inte för mycket, alkoholen gör inte det roligt, det är bara du själv som gör det roligt!
Summering av gympasset
Körde helkropp, eller ja, från bröst/rygg och neråt iallafall, axlar och armarna används redan i jobbet.
Passet idag såg ut så här:
3x6 frontböj 30 kg NYTT!
2x10 benpass 130 kg
3x10 tåhävningar (per ben)
3x6 marklyft 30 kg + OS
1x6 chins -30 kg
1x6 pullups -30*2/-23*2/0*1 (hjälpvikt*reps)
2x6 dips -43/-30
2x15 situps på pilatesboll
2x10 kabelcrunches 50/55 kg
+ 10 min jogging i 10 km/h
(* OS=Olympisk stång, ca 22 kg, de negativa siffrorna i chins, pullups och dips är hjälpvikter som trycker upp mig.)
För att summera träningspasset så här dagen efter så tyckte jag att det var ett bra pass, roligt pass. Frontböj är något jag kommer att ha som basövning (istället för knäböj pga ingen rackställning på gymmet + ohöjbar bänkpresställning). Det kluriga var väl att frivända den, i uppvärmningen på 20 kg var det lättare att frivända men när det var 30 kg krävdes det visst mer för att frivända, explosiv styrka i underkroppen, det här gillar vi!
Vågade mig på att fråga en snubbe på gymmet också om han tyckte att frontböjen + frivändningarna såg ok ut och fick lite tips, riktigt bra, jag tränar ju alltid ensam så har ingen annan mig själv som kritiker, behöver lite andra ögon även om jag är noga med tekniken. Jag vågade väl mest för att han visade respekt, gav mig plats så jag kunde se mig själv i spegeln när jag utförde övningarna, ömsesidig respekt helt enkelt. Alldeles för många killar tycker att tjejer inte har nån plats i fria vikter-delen.
Gymmet erbjuder dessutom ett pass med en av deras PT gratis första gången, funderar på att ta det nån gång men jag har inte sett så många av dem där, vill se dem innan jag anlitar nån. Hur de ser ut har ju betydelse för mig eftersom man ser ut som man tränar, är man duktig och vältränad så tilltalar det mig eftersom jag ser den praktiska erfarenheten hos personen, om nån PT däremot är inte så vältränad känns det lite sådär... Jag får väl ta o fundera lite :-)
Vore trevligt också om nån kunde pressa mig till det yttersta, något jag är dålig på att göra. Jag har mentala barriärer som gör att jag inte satsar fullt ut, det är även något som påverkar min ridning. Kanske kan det här hjälpa mig över mina mentala begränsningar.
Många gånger har jag kört slut på mig men ändå fortfarande kunnat gå i trappor. Jag vill uppleva den känslan alla pratar om, där man inte ens kan gå på grund av att man känt sig rövknullad av en cowboy, eller ja, nästan iallafall.
Passet idag såg ut så här:
3x6 frontböj 30 kg NYTT!
2x10 benpass 130 kg
3x10 tåhävningar (per ben)
3x6 marklyft 30 kg + OS
1x6 chins -30 kg
1x6 pullups -30*2/-23*2/0*1 (hjälpvikt*reps)
2x6 dips -43/-30
2x15 situps på pilatesboll
2x10 kabelcrunches 50/55 kg
+ 10 min jogging i 10 km/h
(* OS=Olympisk stång, ca 22 kg, de negativa siffrorna i chins, pullups och dips är hjälpvikter som trycker upp mig.)
För att summera träningspasset så här dagen efter så tyckte jag att det var ett bra pass, roligt pass. Frontböj är något jag kommer att ha som basövning (istället för knäböj pga ingen rackställning på gymmet + ohöjbar bänkpresställning). Det kluriga var väl att frivända den, i uppvärmningen på 20 kg var det lättare att frivända men när det var 30 kg krävdes det visst mer för att frivända, explosiv styrka i underkroppen, det här gillar vi!
Vågade mig på att fråga en snubbe på gymmet också om han tyckte att frontböjen + frivändningarna såg ok ut och fick lite tips, riktigt bra, jag tränar ju alltid ensam så har ingen annan mig själv som kritiker, behöver lite andra ögon även om jag är noga med tekniken. Jag vågade väl mest för att han visade respekt, gav mig plats så jag kunde se mig själv i spegeln när jag utförde övningarna, ömsesidig respekt helt enkelt. Alldeles för många killar tycker att tjejer inte har nån plats i fria vikter-delen.
Gymmet erbjuder dessutom ett pass med en av deras PT gratis första gången, funderar på att ta det nån gång men jag har inte sett så många av dem där, vill se dem innan jag anlitar nån. Hur de ser ut har ju betydelse för mig eftersom man ser ut som man tränar, är man duktig och vältränad så tilltalar det mig eftersom jag ser den praktiska erfarenheten hos personen, om nån PT däremot är inte så vältränad känns det lite sådär... Jag får väl ta o fundera lite :-)
Vore trevligt också om nån kunde pressa mig till det yttersta, något jag är dålig på att göra. Jag har mentala barriärer som gör att jag inte satsar fullt ut, det är även något som påverkar min ridning. Kanske kan det här hjälpa mig över mina mentala begränsningar.
Många gånger har jag kört slut på mig men ändå fortfarande kunnat gå i trappor. Jag vill uppleva den känslan alla pratar om, där man inte ens kan gå på grund av att man känt sig rövknullad av en cowboy, eller ja, nästan iallafall.
Klantarsle
Idag har det mesta som kunde gå fel gått fel.
Dagen började bra, körde firmabilen lite och helt plötsligt slutade handbromsen fungera, den var lite klen innan och man fick dra i den lite extra för att den skulle hålla kvar bilen. Men idag ville inte den, fastnade och jag kunde inte dra i den och när jag var ute i Getterön så låste sig den högra bakdäcken och den släpades efter i sanden... Backade och körde, den kom loss. Fine. Handbromsen slutade fungera och var låst.
Men efter att ha avverkat hela stan, med två ställen kvar började själva bromsarna på bilen bråka, lite sådär livsfarligt, så sänkte farten rejält, max 30 så jag skulle hinna bromsa i tid. Folk stirrade och bilen hackade sig fram. Det måste ju varit nåt som lät och nån till o med vinkade men jag låtsades se luft bara för att komma till sista stället. Där bytte jag bil och resten av rundan gick smärtfritt. Jag blev som tur aldrig bitter utan tog det hela med ro, det är ju ändå inte nån av våra bilar :-D
Sen när jag var tillbaka på firman och lastade av returerna och städade ur bilen lite, när jag var klar, kl halv tolv samlade jag ihop grejerna. Men jag hittade inte jobbnycklarna, letade och letade. Tänkte att jag måste glömt den i låset ute, går ut o kollar, mycket riktigt gjorde jag det. Men jag hittade inte alla nycklarna, utan nyckeln till låset hade gått av eftersom jag drog upp hela garagedörren med nyckeln i... Jäkla klantarsel så där får jag vänta ytterligare på att få åka hem, chefen kom dit o lämnade ny nyckel och skrattade åt mig lite. Well, jag överlevde, han fick ut nyckelhalvan så allt gick bra. Kom hem kl halv ett istället för kl elva som när allt går som det ska.
Bara mig själv att skylla, iaf det sista... :-P
Jag har dessutom haft tre dåliga jobbdagar så imorgon ser jag fram emot en perfekt arbetsmorgon, olyckor kommer väl i tre? ;-)
Annars så har jag lyckats sova bort eftermiddagen och uträttat den långa rundan med hunden yrvaken innan jag körde upp till stallet. Äntligen har min häst nya dojjor, hon var jätteduktig också, shiveringen märktes knappt så jag är också jättenöjd med hovslagaren.
Dagen började bra, körde firmabilen lite och helt plötsligt slutade handbromsen fungera, den var lite klen innan och man fick dra i den lite extra för att den skulle hålla kvar bilen. Men idag ville inte den, fastnade och jag kunde inte dra i den och när jag var ute i Getterön så låste sig den högra bakdäcken och den släpades efter i sanden... Backade och körde, den kom loss. Fine. Handbromsen slutade fungera och var låst.
Men efter att ha avverkat hela stan, med två ställen kvar började själva bromsarna på bilen bråka, lite sådär livsfarligt, så sänkte farten rejält, max 30 så jag skulle hinna bromsa i tid. Folk stirrade och bilen hackade sig fram. Det måste ju varit nåt som lät och nån till o med vinkade men jag låtsades se luft bara för att komma till sista stället. Där bytte jag bil och resten av rundan gick smärtfritt. Jag blev som tur aldrig bitter utan tog det hela med ro, det är ju ändå inte nån av våra bilar :-D
Sen när jag var tillbaka på firman och lastade av returerna och städade ur bilen lite, när jag var klar, kl halv tolv samlade jag ihop grejerna. Men jag hittade inte jobbnycklarna, letade och letade. Tänkte att jag måste glömt den i låset ute, går ut o kollar, mycket riktigt gjorde jag det. Men jag hittade inte alla nycklarna, utan nyckeln till låset hade gått av eftersom jag drog upp hela garagedörren med nyckeln i... Jäkla klantarsel så där får jag vänta ytterligare på att få åka hem, chefen kom dit o lämnade ny nyckel och skrattade åt mig lite. Well, jag överlevde, han fick ut nyckelhalvan så allt gick bra. Kom hem kl halv ett istället för kl elva som när allt går som det ska.
Bara mig själv att skylla, iaf det sista... :-P
Jag har dessutom haft tre dåliga jobbdagar så imorgon ser jag fram emot en perfekt arbetsmorgon, olyckor kommer väl i tre? ;-)
Annars så har jag lyckats sova bort eftermiddagen och uträttat den långa rundan med hunden yrvaken innan jag körde upp till stallet. Äntligen har min häst nya dojjor, hon var jätteduktig också, shiveringen märktes knappt så jag är också jättenöjd med hovslagaren.
Ännu en förlust
Spelade som sagt match nu ikväll, tyckte att vi spelade bättre än förra gången faktiskt. Men det räckte tyvärr inte...
Idag har jag iallafall lyckats äta fyra mål!
Sen hade jag tur med vädret, regnade inte när jag red :-)
Klockan är inte ens nio, tror jag ska gå o lägga mig redan nu, huvudvärk (nåt konstigt med de senaste måndagarna?) plus jobb väntar imorgon.
Hoppas att ni haft en bra dag :-)
Idag har jag iallafall lyckats äta fyra mål!
Sen hade jag tur med vädret, regnade inte när jag red :-)
Klockan är inte ens nio, tror jag ska gå o lägga mig redan nu, huvudvärk (nåt konstigt med de senaste måndagarna?) plus jobb väntar imorgon.
Hoppas att ni haft en bra dag :-)
Oj, hoppsan...
Lyckades försova mig, eller ja, sambon hörde inte när de ringde... Men vaknade som tur var runt sextiden så jag hann åka o jobba. Nu blir det lite korrigering, lika bra att jag går upp fasta tider när jag ska jobba så slipper något sådant här hända. Det blir ju även lite mer rutin dessutom.
Dessutom fick jag se en älg stor som ett hus i vitögat, jag hade precis börjat bromsa in för kommande kurva och hade då blicken långt bort för att planera körningen och då ser jag i vitögat att älgen var på gång ut på vägen bara nån meter framför mig, som tur var så valde den att inte fortsätta över vägen utan sprang längs den... Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Krocka med älg är inte en lek, kan man säga!
Sen har jag ridit och städat här hemma, köksförrådet är åter i ordning och vi har äntligen torkat golvet, nåt som verkligen behövdes... En skitig hund har ju dragit in allt möjligt ;-)
Ikväll blir det grillat och sova tidigt, åkte på lite jobb imorgon, känns bra att jobba fler dagar än planerat i juni, mer pengar i kassan!
Imorgon är det måndag och en ny vecka. Jag har bestämt att det ska införas lite förändringar. Bland annat att jag ska äta två lagade mål, ett mellanmål plus frukost, självklart. Detta för jag inte vill fortsätta gå ner i vikt, så slut på 2-3 mål om dagen. Jag får helt enkelt äta mer fast jag inte är hungrig. Just för jag vill ha mer ork. I veckan har jag inte känt mig sådär hurtig och pigg...
Träningsveckan får se ut så här:
Måndag - fotbollsmatch
Tisdag - vila
Onsdag - gymmet
Torsdag - vila
Fredag - löpning
Lördag - vila
Söndag - ev fysträning med hunden, om inte så blir det löpning med enklare cirkelträning hemma.
Under midsommaren kommer jag jobba så därför kommer jag vara nykter och då behöver jag inte tänka på hur jag ska träna m.m. eftersom träningspassen inte blir lidande av alkoholens effekter vilket känns rätt så skönt, faktiskt. Annars hade jag fått stå över att träna överhuvudtaget tors-sön...
Egentligen vill jag till gymmet två dagar i veckan men jag har svårt för att dela upp passen i 2-split bara för jag kör tidningar, där använder jag armarna och axlarna mycket så på gymmet blir det fokus på bröst, rygg och neråt. Sen så är det nog lika bra att jag inte tränar så mycket på grund av att jag behöver få ordning på kosten också så jag orkar mer. Senare när jag känner att jag orkar mer kanske jag delar upp rygg/bröst och ben.
Vandrar runt lite utan mål tycker jag också, träningen blir ju så därefter. Eller jag har iallafall ett mål nu, att orka springa åtminstone milen i höst. Men med styrketräningen vet jag inte riktigt, mest på grund av foten som gör att jag inte vågar sätta upp några mål och har släppt mina gamla mål. Känner att jag har den kroppen jag kan önska mig men vill ändå inte sluta träna eller bara underhållsträna för den sakens skull.
Nu när jag har fått den kommande veckans träningsschema nerskrivet så kan jag väl inte komma undan, lite press får man ju allt lägga på sig ;-)
Dessutom fick jag se en älg stor som ett hus i vitögat, jag hade precis börjat bromsa in för kommande kurva och hade då blicken långt bort för att planera körningen och då ser jag i vitögat att älgen var på gång ut på vägen bara nån meter framför mig, som tur var så valde den att inte fortsätta över vägen utan sprang längs den... Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Krocka med älg är inte en lek, kan man säga!
Sen har jag ridit och städat här hemma, köksförrådet är åter i ordning och vi har äntligen torkat golvet, nåt som verkligen behövdes... En skitig hund har ju dragit in allt möjligt ;-)
Ikväll blir det grillat och sova tidigt, åkte på lite jobb imorgon, känns bra att jobba fler dagar än planerat i juni, mer pengar i kassan!
Imorgon är det måndag och en ny vecka. Jag har bestämt att det ska införas lite förändringar. Bland annat att jag ska äta två lagade mål, ett mellanmål plus frukost, självklart. Detta för jag inte vill fortsätta gå ner i vikt, så slut på 2-3 mål om dagen. Jag får helt enkelt äta mer fast jag inte är hungrig. Just för jag vill ha mer ork. I veckan har jag inte känt mig sådär hurtig och pigg...
Träningsveckan får se ut så här:
Måndag - fotbollsmatch
Tisdag - vila
Onsdag - gymmet
Torsdag - vila
Fredag - löpning
Lördag - vila
Söndag - ev fysträning med hunden, om inte så blir det löpning med enklare cirkelträning hemma.
Under midsommaren kommer jag jobba så därför kommer jag vara nykter och då behöver jag inte tänka på hur jag ska träna m.m. eftersom träningspassen inte blir lidande av alkoholens effekter vilket känns rätt så skönt, faktiskt. Annars hade jag fått stå över att träna överhuvudtaget tors-sön...
Egentligen vill jag till gymmet två dagar i veckan men jag har svårt för att dela upp passen i 2-split bara för jag kör tidningar, där använder jag armarna och axlarna mycket så på gymmet blir det fokus på bröst, rygg och neråt. Sen så är det nog lika bra att jag inte tränar så mycket på grund av att jag behöver få ordning på kosten också så jag orkar mer. Senare när jag känner att jag orkar mer kanske jag delar upp rygg/bröst och ben.
Vandrar runt lite utan mål tycker jag också, träningen blir ju så därefter. Eller jag har iallafall ett mål nu, att orka springa åtminstone milen i höst. Men med styrketräningen vet jag inte riktigt, mest på grund av foten som gör att jag inte vågar sätta upp några mål och har släppt mina gamla mål. Känner att jag har den kroppen jag kan önska mig men vill ändå inte sluta träna eller bara underhållsträna för den sakens skull.
Nu när jag har fått den kommande veckans träningsschema nerskrivet så kan jag väl inte komma undan, lite press får man ju allt lägga på sig ;-)
Blöt promenad på 4,39 km
Haha fånig bild men härligt spontant självporträtt! Hur många lyckas med såna kort liksom!
Nu ska vi torka och chilla, thaimat och film ikväll <3
Yes, I got you!
Det var ett litet djävulskap som låg och gömde sig, nu fick jag tag i den så nu stämmer fonten i alla rubriker oavsett var man klickar, tidigare såg man bara den rätta fonten på startsidan. Det lönar sig att vara lite enveten!
Om jag fortsätter ordbajsa så här, kanske med en uns glädje och bitterhet och en stor portion meningslöshet kanske jag blir lika stor som Blondinbella, Kissie eller Jackie Ferm? Kan de så kan väl jag? Jag måste bara ragga rätt på folk som är intresserade av att läsa om mig och mitt liv, jag kanske borde bli en skandaldrottning på köpet? Vore det inte fräckt med en döv skandaldrottning tror ni?
Eller så fortsätter jag med mitt liv där jag fortsätter mot mina mål, det känns lugnast så. ;-)
Om jag fortsätter ordbajsa så här, kanske med en uns glädje och bitterhet och en stor portion meningslöshet kanske jag blir lika stor som Blondinbella, Kissie eller Jackie Ferm? Kan de så kan väl jag? Jag måste bara ragga rätt på folk som är intresserade av att läsa om mig och mitt liv, jag kanske borde bli en skandaldrottning på köpet? Vore det inte fräckt med en döv skandaldrottning tror ni?
Eller så fortsätter jag med mitt liv där jag fortsätter mot mina mål, det känns lugnast så. ;-)
Är människor lata av naturen eller vad?
Det skulle jag vilja påstå oftast. Men det finns undantag som i många fall. Men varför kan man inte anstränga sig åtminstone lite grann?
Jag ser att det förekommer folk som klagar på att de känner sig ensamma eller är uttråkade. Detta är även något jag gör, skillnaden mellan dem och mig är att även om nån säger till dem "Men kom hit då!" så bortförklaras det på 100 olika sätt. Det gör mig arg, för i mitt fall är det ingen som bryr sig. Ingen som hör av sig. Ingen som vill ses. Men i deras fall så väljer de aktivt bort möjligheten att träffa någon som bryr sig om dem. VARFÖR??
Är människor otacksamma varelser? Hade det varit jag så hade jag sagt "Jättegärna, jag ska bara... Kommer om en stund!". Jag tar alla chanser som ges om jag kan, för jag är intresserad av att lära känna människor. Men andra kanske inte är intresserade av att lära känna någon ny eller är för lat för att träffa sin kompis?
För tusan, är man för lat eller kommer med en dålig bortförklaring av någon anledning - SLUTA GNÄLL!
Jag kanske är dålig på att bjuda in mig, kanske är dålig på att säga att jag vill träffas och det får jag väl skylla mig själv för. Jag är inte den som klampar in på andras liv för att inte vara ensam, för att slippa vara uttråkad. Jag vill visa hänsyn till andra och tycker att om jag ändå gått ut med att jag har tråkigt eller känner mig ensam så kan väl nån höra av sig. Men det är bara vad jag tycker. Jag får väl prova på att bjuda in mig, något jag verkligen avskyr att göra eftersom det känns som att jag tränger mig på. Det är förmodligen också för att det blir så att jag får hålla i bollen för det mesta, jag vill inte ha bollen hela tiden. Jag vill inte vara den som försöker dra i det hela. Jag vill inte visa intresse om inte jag får tillbaka nåt. Det känns inte ömsesidigt på något sätt, jag vill att det ska vara ömsesidigt för annars vinner ingen något på det.
Det händer också att folk sagt att de så gärna vill lära sig teckenspråk. Jag hade en liten diskussion om det med en äldre kvinna och hon kom med sina tankar som var helt tvärtemot min bild av det hela. Hon sa att det kanske behövs initiativtagande från min sida, att jag bestämmer vissa tillfällen så får de som vill lära sig teckenspråk dyka upp så har jag "lektion" för dem. Men ur min synvinkel vill jag inte ha det så stelt, jag är ingen teckenspråkslärare, jag vet inte ens hur upplägget ser ut i teckenspråkskurser. Jag sa att jag helst såg att folk visade intresse och försökte, genom att kommunicera med mig.
Just för jag vill det ska vara avslappnat, flyta på lite, lära ut tecken som är relevanta och intressanta just då i samband med samtalsämnet. Istället för att samla ihop ett litet gäng och lära dem teckna "bil, boll, leka" etc, känns så stelt.
Jag börjar fundera på om folks ord är tomma eller om de bara är nervösa och rädda för att göra bort sig inför mig? Kanske skäms de för att kanske glömma till nästa gång? Jag måste säga att jag är förlåtande och jag har aldrig någonsin hånat någon för något fel de gjort. Morgan är ett ypperligt exempel på någon som lärt sig teckenspråk genom att prata med mig. Sådär vill jag göra med andra som vill lära sig teckenspråk.
Hennes tankar slog undan benen på mig lite grann, faktiskt. Kanske är det så ni tänker, att jag ska försöka dra ihop något? Säg till i så fall!
Hon föreslog även att jag skulle börja prata och teckna samtidigt så man kunde snappa upp lite tecken samtidigt, det är även något jag kan tänka mig att prova om ni önskar det.
Språkbarriären kan kännas för stor för vissa och kanske är det därför jag oftast blir ensam och inte har någon att prata med. Eller är jag inte tillräckligt intressant som person? Saknar vi gemensamma saker? För de som jag blir irriterad på eftersom de aktivt väljer bort möjligheten att göra något roligt med någon är ju inte döv som jag är, nästan så man vill spekulera att det är för jag är döv. Men jag vägrar tro att det är på grund av att jag är döv för jag vet att det är inte det som klämmer i skon. Jag bara vet det. Det är antingen språket eller något annat.
Jag skulle uppskatta lite tankar här, jag vill gärna ta det hela i öppna kort. För jag vill gärna ha möjligheten att göra min situation bättre. Men jag klarar det inte utan er, en relation överhuvudtaget, oavsett om det bara är bekantskap eller djup vänskap kräver två personers engagemang.
"It takes two to tango"
Jag ser att det förekommer folk som klagar på att de känner sig ensamma eller är uttråkade. Detta är även något jag gör, skillnaden mellan dem och mig är att även om nån säger till dem "Men kom hit då!" så bortförklaras det på 100 olika sätt. Det gör mig arg, för i mitt fall är det ingen som bryr sig. Ingen som hör av sig. Ingen som vill ses. Men i deras fall så väljer de aktivt bort möjligheten att träffa någon som bryr sig om dem. VARFÖR??
Är människor otacksamma varelser? Hade det varit jag så hade jag sagt "Jättegärna, jag ska bara... Kommer om en stund!". Jag tar alla chanser som ges om jag kan, för jag är intresserad av att lära känna människor. Men andra kanske inte är intresserade av att lära känna någon ny eller är för lat för att träffa sin kompis?
För tusan, är man för lat eller kommer med en dålig bortförklaring av någon anledning - SLUTA GNÄLL!
Jag kanske är dålig på att bjuda in mig, kanske är dålig på att säga att jag vill träffas och det får jag väl skylla mig själv för. Jag är inte den som klampar in på andras liv för att inte vara ensam, för att slippa vara uttråkad. Jag vill visa hänsyn till andra och tycker att om jag ändå gått ut med att jag har tråkigt eller känner mig ensam så kan väl nån höra av sig. Men det är bara vad jag tycker. Jag får väl prova på att bjuda in mig, något jag verkligen avskyr att göra eftersom det känns som att jag tränger mig på. Det är förmodligen också för att det blir så att jag får hålla i bollen för det mesta, jag vill inte ha bollen hela tiden. Jag vill inte vara den som försöker dra i det hela. Jag vill inte visa intresse om inte jag får tillbaka nåt. Det känns inte ömsesidigt på något sätt, jag vill att det ska vara ömsesidigt för annars vinner ingen något på det.
Det händer också att folk sagt att de så gärna vill lära sig teckenspråk. Jag hade en liten diskussion om det med en äldre kvinna och hon kom med sina tankar som var helt tvärtemot min bild av det hela. Hon sa att det kanske behövs initiativtagande från min sida, att jag bestämmer vissa tillfällen så får de som vill lära sig teckenspråk dyka upp så har jag "lektion" för dem. Men ur min synvinkel vill jag inte ha det så stelt, jag är ingen teckenspråkslärare, jag vet inte ens hur upplägget ser ut i teckenspråkskurser. Jag sa att jag helst såg att folk visade intresse och försökte, genom att kommunicera med mig.
Just för jag vill det ska vara avslappnat, flyta på lite, lära ut tecken som är relevanta och intressanta just då i samband med samtalsämnet. Istället för att samla ihop ett litet gäng och lära dem teckna "bil, boll, leka" etc, känns så stelt.
Jag börjar fundera på om folks ord är tomma eller om de bara är nervösa och rädda för att göra bort sig inför mig? Kanske skäms de för att kanske glömma till nästa gång? Jag måste säga att jag är förlåtande och jag har aldrig någonsin hånat någon för något fel de gjort. Morgan är ett ypperligt exempel på någon som lärt sig teckenspråk genom att prata med mig. Sådär vill jag göra med andra som vill lära sig teckenspråk.
Hennes tankar slog undan benen på mig lite grann, faktiskt. Kanske är det så ni tänker, att jag ska försöka dra ihop något? Säg till i så fall!
Hon föreslog även att jag skulle börja prata och teckna samtidigt så man kunde snappa upp lite tecken samtidigt, det är även något jag kan tänka mig att prova om ni önskar det.
Språkbarriären kan kännas för stor för vissa och kanske är det därför jag oftast blir ensam och inte har någon att prata med. Eller är jag inte tillräckligt intressant som person? Saknar vi gemensamma saker? För de som jag blir irriterad på eftersom de aktivt väljer bort möjligheten att göra något roligt med någon är ju inte döv som jag är, nästan så man vill spekulera att det är för jag är döv. Men jag vägrar tro att det är på grund av att jag är döv för jag vet att det är inte det som klämmer i skon. Jag bara vet det. Det är antingen språket eller något annat.
Jag skulle uppskatta lite tankar här, jag vill gärna ta det hela i öppna kort. För jag vill gärna ha möjligheten att göra min situation bättre. Men jag klarar det inte utan er, en relation överhuvudtaget, oavsett om det bara är bekantskap eller djup vänskap kräver två personers engagemang.
"It takes two to tango"
Kvargglass
Grundrecept för kvargglass (1 port)
Varianter kan göras oändligt många, bara fantasin som sätter stopp för det!
125 g kvarg (kesella) 10% fett
2 msk grädde
(För er som inte äter LCHF kan välja den magra kvargen och utesluta grädden. )
För chokladsmak:
2 tsk Canderel Cankao
1 ruta krossad mörk choklad (minst 70%) med valfri smak
(En liten näve nötter om man vill, förslagsvis valnötter, krossa då dem)
(En liten näve nötter om man vill, förslagsvis valnötter, krossa då dem)
Rör ner allt i kvargen
För bär/fruktsmak:
1 kork funlight saft med lämpligt smak (wildberries passar till bär)
½ dl bär eller frukt
Mixa ihop allt i kvargen till önskad konsistens.
Varianter kan göras oändligt många, bara fantasin som sätter stopp för det!
Frys in i ca 2 timmar, för att det inte ska bli isglass, rör om då och då under infrysning.
Om man inte fryser in detta blir det istället yoghurtliknande och kan lämpligen ätas till frukost t.ex.
Ät och njut!
Tredje gången gillt!
Glömde verkligen bort den här bloggen, jösses. Inte läst igenom mina gamla inlägg på evigheter. Herrehjälp vad jag blottade mig!
Men tiden har gått och jag känner inte igen mig längre i de inlägg och det är jag så tacksam för idag. Jag har kämpat på. Gett upp, grinat, hatat allt, slagits. Men en sak är gemensamt med allt det där är att varje gång reser jag mig upp på fötterna igen. För något är det som gör att jag inte totalt ger upp.
Jag vet fortfarande inte vad det är som hållt mig kvar på den här jorden. Jag får fortfarande tankar om att försvinna men de blir allt färre och jag är mer jämn. Jag har gått in med en ny inställning för att orka med livet - det du kan påverka ska du påverka.
Tyvärr är det inte alltid mycket som blir bättre av att jag försöker men som sagt, av någon anledning vill jag inte ge upp.
Tyvärr är det inte alltid mycket som blir bättre av att jag försöker men som sagt, av någon anledning vill jag inte ge upp.
Just nu tänker jag dock på något helt annat, det är så surt att jag försökt hålla på med blogg och precis kommit igång med bloggandet men så byter jag ställen = inlägg försvinner. Frågan är bara om jag ska försöka lösa det på något smart vis. Jag kan åtminstone ta in hit mitt receptinlägg eftersom det är aktuellt varje dag, jag käkar ju min älskade kvarg till frukost varenda dag, nästan ;-)
Men träningsinlägget, ja... Jag får se om jag kan lösa detta, eller ni kanske är totalt ointresserad av det men det skiter jag fullständigt i, jag hoppas ändock att det finns någon som blir motiverad av att träna och leva så gott som jag gör!
Här ska det lösas problem!
Over and out!
(EDIT: Nä jag sket i det, jag får ju ta upp det där senare! Nu vaknade hunden och vill gärna gå ut!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)