Allt händer av en anledning

Jag pratar om tragedin i Norge, svälten i Somalia och alla andra människor som dör i onödan.

Jag tror att det finns galningar av en anledning. Det är liksom en del av Livets plan. Livet har inget direkt mål. Evolutionen har aldrig haft något mål, allt finns idag av någon anledning. Arter har dött ut av någon anledning. Mycket har även varit förvållade av arten homo sapiens. Mammuten dog ut pga förutom klimaten människorna, vi har drivit flertal arter mot en säker död. Vi har även förutom att lyckats utrota dem förgäves försökt rädda dem. De som utrotade djuren var fler än de kämpade för framgången.

Jag känner lite ibland att vi människor går mot en säker död, vi kommer förstöra Jorden långt innan det är meningen att vi ska dö. Att flytta ut till Mars är ingen räddning, vi kommer sabba Mars också så småningom om vi nu förstört Jorden. Men å andra sidan behöver det inte vara vi som förstör Jorden med vår bensinförbrukning eller våra fisar, det ingår helt enkelt i evolutionen att det här händer, att jordskred och jordbävningar uppstår som även kräver offer. Eller nån galning som skjuter ihjäl folk.

Befolkningen på den blå planeten, där vatten och liv finns, ökar ständigt. Det måste finnas något som bromsar den här tillväxten, annars kommer vi aldrig överleva oss själva. Vi kommer döda oss själva. Svält finns för det inte finns mat så det räcker till alla (här kan jag undra varför i hela friden man skaffar barn i sådana svältdrabbade områden). Tokyo kämpar med att alla dess invånare ska ha boende, kapsylhotell, boende utan dusch och kök (de får gå ut o bada i badhus eller äta ute för att det ska finnas plats för fler bostäder).

Jag tänker lite på lämlarna som togs upp på en biologilektion i höstas, deras civilisation ökade storartat tills den kraschade på något vis (exempelvis sjukdom eller brist på mat) och det uppstod massdöd, några som överlevde förökade sig tills de åter blev för många. Deras cykler är ganska korta, jag skulle nästan önska att jämföra dem med oss människor (givetvis med längre cykler än på några år) eftersom vi börjar bli alldeles för många för den här planeten. Plats och mat räcker inte till alla.

Tror ni inte att allt händer av en anledning? Även om det verkligen är beklagligt att det är oskyldiga och "fel" människor som dör. Om vi nu kämpar för allas överlevnad, kanske det ändå är förgäves, vi kan inte rädda alla människor här på Jorden. Det kanske låter kallt av mig att skriva något sådant men tänk efter. Kan vi verkligen föda alla människor på jorden om vi nu blir så många? Jag tänker på kedjereaktionen som kan bli, behöver vi mer plats blir det mindre plats för odling och djur. Odling och djur ger mat.

Ni kanske tänker att jag inte riktigt har alla hästar hemma när jag kommer med ett sådant inlägg mitt i allt och tycker att jag är känslokall. Jag beklagar verkligen människornas onödiga död. Men jag kan inte lämna tron på att allt händer av en anledning. Skulle jag bli knivhuggen av någon galning så var det väl meningen att det skulle bli så här.

Jag avslutar inlägget med mitt lilla citat:

"Livet är som en boll. Och bollen är rund."