Oj oj vad tiden går

Nu var det ett tag sedan sist jag skrev här ser jag.
Har haft tankar på att skriva men inte riktigt kommit på vad jag ska skriva.

Kanske är det för jag känner att jag äntligen fått spinn på mitt liv, fått det att gå runt och jag är ännu starkare än sist.
Känner mig väldigt sugen på att genomföra mina drömmar, helst igår.
Folk som känner mig vet att jag är väldigt impulsiv och intensiv och inte har tålamodet nog att låta tiden gå.
Jag försöker varje dag bromsa mina tankar, sitta och tänka efter ordentligt innan jag låter tankarna flyga bort till Drömmarnas land.
Jag har bara 2 veckor tills jag börjar jobba så nu försöker jag ta till mig de lediga dagarna och njuta. För jag kommer inte få ha sovmorgon på måndagarna sen! Jag sitter hemma och dagdrömmer framför datorn, letar upp sidor med aktiviteter eller fakta för att jag ska kunna genomföra mina drömmar. Jag tänker på hur jag vill inreda lägenheten.
Men frågan är ju om jag ska slå på stort det här med lägenheten, jag vet inte hur länge jag ska bo i den. Vore dumt om jag slog på stort och sen visar det sig att jag inte blir kvar där länge till. Jag låter lägenheten vara som den är tror jag.

Under min lediga tid sen det senaste inlägget har jag äntligen fått syn på mitt drömstall. Inredningen är precis det jag vill ha. Jag känner att jag vågar förlora mig själv där och bara drömma. Jag pratade med hon som har gården över en fika. Jag fick reda på hur det byggdes, hur mycket det kostade. Det var lite billigare än jag trott så nu känner jag mig ännu mer sugen på gård.

På grund av min otålighet så vill jag allt ska hända igår. Men jag vet jag måste låta tiden att gå. Det positiva med tiden är att den aldrig stannar så jag inte behöver vänta ännu längre på att uppfylla mina drömmar.

Jag har så många drömmar och visioner att det känns overkligt att det KAN bli verklighet. För en månad sen trodde jag inte att jag skulle få ordning på mitt liv. Men se vart jag står idag.
Jag må falla hur många gånger som helst. Men en sak är säker. Jag reser mig alltid upp, på egen hand eller med hjälp av lojala människor som står bakom mig. Det var nära att jag gav upp senast men någonstans fanns det en glimt av livslust, törsten efter att få uppleva alla drömmar jag haft.

Det har varit en otroligt mörk tid, många inre stormar, fylld av så otroligt många känslor som antingen skrek eller smekte mig. Nu känns det som stormen har börjat bedarra och solens strålar tränger igenom de mörka molnen. Svart och vitt är det fortfarande. Det gör ont i mig ibland fortfarande även om jag inte visar det. Någonstans är det som gnager. Vad det är vet jag inte idag.

Men den tiden har utan tvekan gett mig något. Jag känner att jag börjat växa som människa och lärt mig att saker och ting behöver inte vara så svårt. Att livet inte behöver vara svårt. Det svåra med det hela är att hitta det enkla i livet. Det är så många saker man får kämpa med och för men som inte ger något tillbaka. Man förlorar så mycket energi på att förtvivlat kämpa och försöka och det förgäves.

Ibland får man våga släppa kontrollen över situationen lite och se vad som händer. Man kan ju inte blint kontrollera allt, saker och ting måste få ha sin gång.

Go with the flow.